Nu rullar den

Svart står den på garageuppfarten. Johan ger tummen upp och gillar looken… även om jag har tvingat honom att ta en kort paus i sitt online spelande med kompisarna. Drar på mig svarta skinnstället, ryggskyddet. Struntar i öronproppar och innerhuva då jag vill få en så bra kontakt som möjligt med min nya kompis. Jag struntar även i reflexvästen för att se riktigt retro ut.
Bara detta att manövrera cykeln med det breda styret är en fröjd. Det blir en helt annan känsla i för hållande till Baram som har ett så kort

GanSan-bak

GangSan-1Här är man herre på täppan… lite busigt så som den ska vara, GangSan.
Sätter mig på den korta sadeln. Ny och jag känner med en gång den komforten. Drar i gång motorn och den spinner lite mjukare än Baram. Det är klart den har ju gått bara 8000 mil men ändå. Rullar sakta nerför Blästadsgatan. Känner på bromsarna, de är inte så kul. Kör ut på Vistvägen och det är en fröjd att sitta så upprätt. Så kul att ha den kontrollen tack vare styret. Motorn svara fint och jag verkligen glider… Den rätta känslan som jag drömt om är verkligen där. Man blir helt lugn, harmonisk och tar det bara lugnt. Vid Sturefors tar jag höger mot Mo kvarn. Det är reparerade hål med sand i vägen. Brukar inte gilla dessa då jag är rädd att tappa greppet. Med Gang San och den översikten och kontrollen så är jag plötsligt trygg när man kryssar mellan hålen. Stannar till och kollar allt och ska justera lite. Höger förgasare flödar så det är inte så stor idé att justera. Hm undrar hur mycket som läcker. Vägsträckan är även mera lummig, kylig i skuggan vilket gör att jag blir lite kallare. Jag har bara en T-skirt och korta kallingar under skinnet. Jag fortsätter hemåt för att fixa problemet. Är lite orolig över jobbmängd… Hemma klär jag om och öppnar upp flottörhuset. Låter det flöda lite med öppen ventil och blåser lite tryckluft. Det ser ut att hjälpa och den slutar att läcka, håller tummarna. Stänger till det hela med lite extra fett mellan hus och packning… Det visar sig även att jag måste byta oljetrycksgivaren som läcker genom elanslutningen

.

Det här inlägget postades i Att resa i tiden.... Bokmärk permalänken.